Tankar
Nyss inkommen från lagårn. Sambon ar ute och jagar får. :)
Sitter och funderar på "gamla" vanner och livet i allmanhet. Førlorade en klasskamrat før några år sedan, sjalvmord. Och då børjar man tanka på de gånger man kanske sågs ute på stan t.ex, hade det gjort skillnad om jag stannade, tog mig mer tid, kanske bjød på en kaffe?
Nu før ett par dagar sedan førlorade en syster en van, samma sak dar, sjalvmord. Då tanker man igen om man kunde gjort någon skillnad. Varfør man inte tog upp telefonen och slog en pling.
Det kommer så pløtsligt och slår så hårt, sjalvmord. Ofta tanker man "hon, hon såg ju alltid så glad ut" eller "varfør sa hon inget?".
Nu blev det dyster har, men jag tror det ar otroligt viktigt att vi bryr oss om varandra och att vi visar det! Att vi kanske ringer det dar telefonsamtalet eller stannar en stund extra nar man ses på stan. Før pløtsligt en dag så kan allt ta slut.
Samma sak galler val kanske førhållanden...
Man traffar någon, det ar spannande men lar kanna varandra. Efter en stund kommer man in i vardagslunken... Den livsfarliga vardagslunken. Man tar varandra lite før givet. Lyssnar inte lika noga. Ger ine varandra samma narhet. Och pløtsligt har man glømt hur det var nar man traffades, vem det var man blev føralskad i. Det ar så otroligt viktigt att tala om att man alskar varann, att ta på varandra, en handtryckning, en kram, ett leende. Det gør så mycket att bli sedd!
Sitter och funderar på "gamla" vanner och livet i allmanhet. Førlorade en klasskamrat før några år sedan, sjalvmord. Och då børjar man tanka på de gånger man kanske sågs ute på stan t.ex, hade det gjort skillnad om jag stannade, tog mig mer tid, kanske bjød på en kaffe?
Nu før ett par dagar sedan førlorade en syster en van, samma sak dar, sjalvmord. Då tanker man igen om man kunde gjort någon skillnad. Varfør man inte tog upp telefonen och slog en pling.
Det kommer så pløtsligt och slår så hårt, sjalvmord. Ofta tanker man "hon, hon såg ju alltid så glad ut" eller "varfør sa hon inget?".
Nu blev det dyster har, men jag tror det ar otroligt viktigt att vi bryr oss om varandra och att vi visar det! Att vi kanske ringer det dar telefonsamtalet eller stannar en stund extra nar man ses på stan. Før pløtsligt en dag så kan allt ta slut.
Samma sak galler val kanske førhållanden...
Man traffar någon, det ar spannande men lar kanna varandra. Efter en stund kommer man in i vardagslunken... Den livsfarliga vardagslunken. Man tar varandra lite før givet. Lyssnar inte lika noga. Ger ine varandra samma narhet. Och pløtsligt har man glømt hur det var nar man traffades, vem det var man blev føralskad i. Det ar så otroligt viktigt att tala om att man alskar varann, att ta på varandra, en handtryckning, en kram, ett leende. Det gør så mycket att bli sedd!
Kommentarer
Trackback
