betessläpp
St Hans
Glad
Sysslor...
Vantar på side pull som jag bestallt åt gullhasten, kortfattat ett bettløst trans. Blir nog bra!
Skulle vilja ha mer møjligheter att trana henne, en rundkorall eller paddock eller liknande. Någonstans dar hennes kara mor inte behøver vara med, ja hon star med henne... Men det går bra. De står på stort bete så promenaderna från mor blir langre och langre vilket ar fantastiskt!
Har tranat sidflyttningar med henne vilka hon fattar! Hon ar en superhast. Behøver nastan inte nudda henne. Slangde upp en skjorta på ryggen på henne också, hon har varit valdigt radd før såna fladdrande ting, men med mkt traning nu så bryr hon sig inte mkt. Det ar skønt att det ger resultat det man gør. Det tar oooootroligt lång tid vissa saker, men jaklar så bra det kanns nar det funkar.
Hon ar alltså en fjording på ett år. Har aldrig velat haft en sån... Alltid velat haft arab. Men så fick jag en chans att køpa følet har på gården och jag har inte ångrat mig en sekund! Vilket hast. Som en stor shettis, envis, stark smart och lattlard!
Men hon ska få ha lång man. Hade jag tankt. Tycker det både ar finare och mer naturligt. Min vackra hast.
Nu blir det till att fortsatta med stadningen!! "No rest for the wicked". :))
Tankar
Sitter och funderar på "gamla" vanner och livet i allmanhet. Førlorade en klasskamrat før några år sedan, sjalvmord. Och då børjar man tanka på de gånger man kanske sågs ute på stan t.ex, hade det gjort skillnad om jag stannade, tog mig mer tid, kanske bjød på en kaffe?
Nu før ett par dagar sedan førlorade en syster en van, samma sak dar, sjalvmord. Då tanker man igen om man kunde gjort någon skillnad. Varfør man inte tog upp telefonen och slog en pling.
Det kommer så pløtsligt och slår så hårt, sjalvmord. Ofta tanker man "hon, hon såg ju alltid så glad ut" eller "varfør sa hon inget?".
Nu blev det dyster har, men jag tror det ar otroligt viktigt att vi bryr oss om varandra och att vi visar det! Att vi kanske ringer det dar telefonsamtalet eller stannar en stund extra nar man ses på stan. Før pløtsligt en dag så kan allt ta slut.
Samma sak galler val kanske førhållanden...
Man traffar någon, det ar spannande men lar kanna varandra. Efter en stund kommer man in i vardagslunken... Den livsfarliga vardagslunken. Man tar varandra lite før givet. Lyssnar inte lika noga. Ger ine varandra samma narhet. Och pløtsligt har man glømt hur det var nar man traffades, vem det var man blev føralskad i. Det ar så otroligt viktigt att tala om att man alskar varann, att ta på varandra, en handtryckning, en kram, ett leende. Det gør så mycket att bli sedd!
Ny blogg...
Jag kommer då att skriva om vårt livet har vid fjorden. Vi har en liten gård i norge. Dar har vi kor, får hastar och lite katter. Livet ar harligt har. Men också hårt. Inga platta ytor att slå. Små åkrar som ofta ar spridda før att man får hyra dem av folk, som ibland bor en bra bit harifrån.
Men visst... Det har också sin charm. Vi har alltså kor, mjølkkor. Mitt ansvar ar kalvar och mockning av skit! Och då mjølkar min sambo och matar djuren. Vi har fått till ett ganska bra samarbete, så det kanns bra.
Vi har haft problem med diarrè hos kalvarna, ganska vanligt, men denna gången tog det om och om igen och dessutom med blod i avføringen, Nu efter ett par besøk av veterinar, olika magkurer och mycket omsorg så ser det antligen ut som de klarar sig och blir friska!!
Jag har aven en hast, en fjordhast. Det gar ett sto har på gården och nar hon førra sommaren fick føl, så køpte jag det. Ar egentligen inget stort fan av fjordingar, men gillar dem mer och mer. Och min Freja ar den harligaste hast jag møtt. Håller på mycket med horsemanship med henne. Hon ska bli en arbetshast ar det tankt. Som både går att rida och køra. Då kan man anvanda henne nar man hamtar korna på bete, eller kanske till och med fåren. Sen kanske min sambo som arbetar i skogen kan anvanda henne dar! 
Välkommen till min nya blogg!
Mitt första inlägg.
